Vanessa’s perspektiv:

Alla satt i kyrkan helt tysta när mannen pratade. Det ända som hördes var när folk snyftade till då och då.

Jag och Niklas hade satt rätt långt fram även om jag inte visste riktigt vem det var som hade dött.

Eller jag viste vem som hade dött men jag kände inte personen så bra. Jag tittade mot Niklas och såg att

han höll på med sin mobil.

’’Lägg undan den.’’ Säger jag till honom tyst.

’’Nej. Jag snackar med Marcus.’’ Han fortsatte att hålla på med mobilen och det gjorde mig lite irriterad.

Man håller inte på med en mobil på en begravning.

’’Lägg undan den NU.’’ Sa jag och kunde nu se att flera människor tittade på oss.

’’Vill du säga ett par ord Vanessa?’’ Sa mannen som stod där framme och prata.

’’Ehmm, ja det vill jag.’’ Sa jag och ställde mig upp. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga men jag

var ju tvungen att säga något. Nu hade alla människor i kyrkan sina huvuden mot mig och alla var beredd

 på att höra mig säga något.

’’Jag kände inte mr. Will så bra men jag vet att många här gjorde det. Däribland min mamma som jobbade

på samma sjukhus som honom. Ibland så brukade hon komma hem och berätta om roliga saker som hon och
mr. Will hade varit med om på jobbet för även om man jobbar på ett sjukhus så kan roliga saker hända.

Det är inte konstigt att han berörde så många hjärtan för han var verkligen en bra person. Även fast vi saknar

dig här nere på jorden så tror jag ändå att det var bäst att himlen tog dig för som vi alla vet så blev du sjuk och mådde inte bra här nere på jorden. Jag tror att du har det bättre där du är just nu.’’ Sa jag i lagom takt.

’’Tack Vanessa.’’ Sa mannen och jag satte mig ner och alla vände sig nu om till mannen som fortsatte att prata.

’’Bra tal’’ Sa Niklas som han samtidigt tittade ner på sin mobil.

När allting var färdigt och alla hade gått och lämnat en varsin ros på kistan så skulle det hållas en liten fikstund

 i ett av det röda husen så jag och Niklas gick med mamma dit.

’’Det var ett jätte fint tal gumman men jag visste inte att du skulle hålla något.’’ Sa mamma.

’’Tack. Nää jag vet, jag är full med överraskningar.’’ Sa jag och tittade ner i marken medans vi gick vidare till
huset. När vi kom in i huset så var det massa bord som var dukade och på tallrikarna fanns det även lappar

med namn på så jag antog att vi hade fått bestämda platser.

’’Fuck, har vi bestämda platser som i dagis’’ Sa Niklas med en suck och tog min hand.

’’Äsch, det kommer gå bra.’’ Säger jag och vi börjar leta efter våra platser. Efter ett tag så hittade jag min

 plats vid ett lite mindre bord. Där satt även en kille i kanske 20års åldern och en vuxen kvinna men det var

ändå två platser kvar som jag inte kunde se vilka som skulle sitta där. Jag vände mig om mot Niklas och gav

honom en kyss innan han gick iväg och jag satte mig ner.

’’Hej. Vanessa’’ Sa jag och de andra två nickade.

’’Oscar’’ Sa killen.

’’Maria’’ Sa kvinnan som hade blont hår. Efter en stund så kom det en man som satte sig ned vid bordet och

efter kom Justin och satte sig.

’’Hej.’’ Säger han och tittar på mig.

’’Hej’’ Säger jag.

En stund senare säger en kvinna att man få
börja hämta det man vill ha och alla reser på sig och det bildas en lång kö.  Jag hämtar det jag vill ha och

går sedan och sätter mig vid bordet igen där nu bara Justin sitter.

’’Du, Justin… Förlåt för det som hände tidigare.’’ Sa jag och mötte hans blick.

’’Det är lugnt’’ Säger han och tittar ner i sin tallrik.

’’Har du lust att hitta på nått nån dag’’ Frågar jag nervöst och han tittar upp på mig igen.

’’Visst’’ Säger han och ler mot mig. Dom andra kommer till bordet och sedan börjar vi alla prata med varandra. Justin berättar om sin karriär och jag själv säger inte så mycket utan sitter bara och lyssnar på vad dom

andra säger.

Nu var det dags för att åka hem. Jag, mamma och Niklas hade sagt hej då till alla och nu satt vi i bilen.

Mamma körde hem Niklas och sedan åkte vi hem. Hon parkerade på uppfarten som vanligt och sedan gick vi in.

’’Vad kul att Justin ska stanna här ett tag’’ Säger mamma när hon går in i köket.

’’Jaa.’’ Säger jag och börjar gå upp för trappan och in till mitt rum. Jag slänger mig på sängen och drar

upp mobilen från fickan och går in på twitter.

’’3 weeks with my friends and family :)’’

Hade Justin skrivit på sin twitter.

’’Today I meet one of my best friends! I can’t wait to see you again JB :)’’ Skrev jag på min egen och

skickade sedan ett sms till Justin där jag skrev: ’’Hej! Kan vi hitta på något imorgon? Kram’’.

Efter några sekunder fick jag svar av honom. ’’Visst! Men ska på en intervju klockan två
men kan vi ses efter det? Kram’’ Stod det. Jag tryckte på svara och knappade in: ’’Visst det är lugnt. V

i ses imorgon! Kram’’ Skrev jag och la sedan mobilen på nattduksbordet och efter en kort stund somna jag.

____________________________________________________________________________________________

Färdig med kapitel 2 nu! Hoppas ni gillade och som sagt så kommer det bli bättre när jag kommit in i

novellen lite! :) Kapitel 3 kommer i alla fall komma upp ikväll! :)

 

fsdfsdgddsgd

29 maj 2012 16:34

Jätte bra!

 

Cicci - SGN Ägare

29 maj 2012 16:52

Bravo! ^^

http://selenagomeznew.blogg.se

 

bella

30 maj 2012 19:44

Jätte bra! Älskar det!

 

Lovisa

30 maj 2012 19:46

Sååå braaaa!

http://onedirectionstoriies.blogg.se

 

Evelina

30 maj 2012 19:46

Jätte bra!

 

Hanna

30 maj 2012 19:46

Men ååhhh den är såå bra! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vanessas perspektiv:   Nästa morgon vaknade jag runt elva vilket är rätt tidigt. Jag brukar kunna sova hur länge som helst. Jag tog min mobil på nattduksbordet och tittade om jag hade fått nått sms av någon vilket jag inte hade. Jag reste ...

Justin's perspektiv:   Jag såg hur det blev allt mer skog ju längre in vi körde med bilen. Jag drog upp mobilen ur bakfickan  och tittade om jag hade fått nått sms av Vanessa men det hade jag inte. Varför varar hon aldrig?Mamma svängde in vi...