Vanessas perspektiv:

Nästa morgon vaknade jag runt elva vilket är rätt tidigt. Jag brukar kunna sova hur länge som helst.

Jag tog min mobil på nattduksbordet och tittade om jag hade fått nått sms av någon vilket jag inte hade.

Jag reste mig upp ur sängen och tog ut något som fick duga för idag. När jag satt på mig det gick jag in till badrummet och sminkade mig och sprang sedan ned till nedervåningen. På bordet i köket låg en lapp som jag
antog var ifrån mamma.

’’god morgon gumman. Jag var tvungen att åka till jobbet och jag
kommer nog stanna här hela natten men det finns mat i kylskåpet. Kram mamma’’

Stod det på lappen. Mamma var ofta tvungen att åka till jobbet men det som var bra var att hon älskade sitt jobb.
Jag gick fram till kylskåpet och tog fram mjölken som jag ställde på bordet ochsedan gjorde jag iordning en

macka som jag snabbt åt upp. Min mobil började vibrera i fickan och jag drog snabbt upp den och svarade.

’’Hej’’ Sa jag.

’’Hej. Vad gör du?’’ Jag hörde att
det var Justin som jag pratade med.

’’Åt nyss frukost’’ Svarade jag.

’’Haha såhär sent?’’ Frågade han och skrattade.

’’Jaa’’  Säger jag och ler för mig själv.

’’Men du, vi skulle ju ses idag
men efter intervjun så ska jag till studion och jobba med några låtar men om du vill så kan du ju följa med?’’ Sa han.

’’Visst. Eller om det gr bra för er’’ Sa jag och reste mig upp och gick ut i vardagsrummet och satte mig i
soffan.

’’Jadå! Vi hämtar dig runt tre.’’ Säger han och jag hör hur något prasslar till i bakgrunden.

’’Visst. Vi syns då’’ Sa jag och han sa hej då och sedan lade jag på.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bestämde mig för att sätta på en film för att få tiden att gå fortare.

När filmen närmade sitt slut vibrerade mobilen i fickan och jag tog upp den ur fickan och såg att det stod
Justin på displayen.

’’Hej’’ Sa jag när jag svarade.

’’Hej, vi står utanför nu’’ Sa han.

Jag gick ut i hallen och satte på mig mina skor och gick sedan ut och precis som han sa så stod bilen här och
Justin vinkade åt mig genom fönstret. Jag smällde igen dörren och låste den och sedan gick jag fram till

dörren och öppnade dörren till baksätet och hoppade in.

’’Hej’’ Sa jag och sträckte mig för att ge Justin en kram.

’’Tja’’ Sa han och besvarade kramen. I framsätet satt Kenny, Justins livvakt och han började köra på en
gång. Det gick rätt fort att köra till studion och när vi kom dit så var det en massa fans som stod utanför.

’’Nej…’’ Sa Justin och suckade.

’’Vad är det?’’ Frågade jag och tittade på honom.

’’Det är bara det att mina fans kan vara jobbiga… Ibland’’ Sa han och mötte min blick.Han öppnade dörren och klev ut vilket jag också gjorde och jag förstod då vad han menade med att fansen kunde vara jobbiga. Alla höll på knuffas och skrika i ansiktet men tillslut kom man fram.

I studion fanns det en massa folk som jag inte riktigt kände igen men dom hade tydligen hört talas om mig.

’’Ja, han har berättat jätte mycket om dig!’’ Hade en kille sagt och Justin hade bara flinat. Justin satte sig i en röd soffa som fanns där och jag satte mig bredvid honom.

’’Hur går det med låten då Justin?’’ Frågade en kille och satte sig i soffan mitt imot.

’’Jo det går bra’’ Svarade han och killen la fram ett papper till Justin med en massa text på som jag antog var en
låt.

’’Är det en duett?’’ Frågade Justin och sneglade på mig men tittade sedan på killen framför honom.

’’Japp, jag skrev den igår och Usher tyckte den var bra och att du skulle spela in den med någon’’ Sa killen
och Justin nickade. Killarna började snacka om låtar och jag själv la mig ner i soffan med benen bakom Justin och lyssnade på vad dom sa.

 Efter en stund gick killen därifrån och gick in där man brukar spela in låtar och började fixa med något och Justin vände huvudetmot mig.

’’Har du tråkigt?’’ Frågade han och log mot mig.

’’Nejdå’’ Svarade jag med ett leende.

’’Ljug inte’’ Sa han och hans leende blev ännu större.

’’Haha det gör jag inte'' sa jag och skrattade.

’’Gör du visst’’ Sa han och började kittla mig och jag börja skratta.

’’Hahaha nej, Justin sluta’’ Sa jag och försökte putta bort honom men lyckades inte.

’’Säg förlåt’’ Sa han och flinade mot mig.

’’Haha förlåt, förlåt!’’ Sa jag och skrattade och han slutade.

Tiden gick fort och jag hade jätte kul med Justin och hans vänner men när klockan började närma sig nio var vi tvungna att åka.

’’Så jag antar att vi ses nån annan dag’’ Säger Justin när vi står utanför mitt hus och jag bara nickar.

’’Är din mamma hemma?’’ Frågar han och tittar in i köket genom fönstret.

’’Nej… Hon var tvungen att jobba’’ Säger jag och tittar på honom. Jag hade inte märkt det förut men han hade
väldigt vackra ögon.

’’Okej’’ Sa han och nickade lätt. Vi står tysta en stund men den bryts när vi hör dörren öppnas.

’’Vafan gör han hän?’’

______________________________________________________________________________________________

Kommentera :)

Vanessa’s perspektiv:

Alla satt i kyrkan helt tysta när mannen pratade. Det ända som hördes var när folk snyftade till då och då.

Jag och Niklas hade satt rätt långt fram även om jag inte visste riktigt vem det var som hade dött.

Eller jag viste vem som hade dött men jag kände inte personen så bra. Jag tittade mot Niklas och såg att

han höll på med sin mobil.

’’Lägg undan den.’’ Säger jag till honom tyst.

’’Nej. Jag snackar med Marcus.’’ Han fortsatte att hålla på med mobilen och det gjorde mig lite irriterad.

Man håller inte på med en mobil på en begravning.

’’Lägg undan den NU.’’ Sa jag och kunde nu se att flera människor tittade på oss.

’’Vill du säga ett par ord Vanessa?’’ Sa mannen som stod där framme och prata.

’’Ehmm, ja det vill jag.’’ Sa jag och ställde mig upp. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga men jag

var ju tvungen att säga något. Nu hade alla människor i kyrkan sina huvuden mot mig och alla var beredd

 på att höra mig säga något.

’’Jag kände inte mr. Will så bra men jag vet att många här gjorde det. Däribland min mamma som jobbade

på samma sjukhus som honom. Ibland så brukade hon komma hem och berätta om roliga saker som hon och
mr. Will hade varit med om på jobbet för även om man jobbar på ett sjukhus så kan roliga saker hända.

Det är inte konstigt att han berörde så många hjärtan för han var verkligen en bra person. Även fast vi saknar

dig här nere på jorden så tror jag ändå att det var bäst att himlen tog dig för som vi alla vet så blev du sjuk och mådde inte bra här nere på jorden. Jag tror att du har det bättre där du är just nu.’’ Sa jag i lagom takt.

’’Tack Vanessa.’’ Sa mannen och jag satte mig ner och alla vände sig nu om till mannen som fortsatte att prata.

’’Bra tal’’ Sa Niklas som han samtidigt tittade ner på sin mobil.

När allting var färdigt och alla hade gått och lämnat en varsin ros på kistan så skulle det hållas en liten fikstund

 i ett av det röda husen så jag och Niklas gick med mamma dit.

’’Det var ett jätte fint tal gumman men jag visste inte att du skulle hålla något.’’ Sa mamma.

’’Tack. Nää jag vet, jag är full med överraskningar.’’ Sa jag och tittade ner i marken medans vi gick vidare till
huset. När vi kom in i huset så var det massa bord som var dukade och på tallrikarna fanns det även lappar

med namn på så jag antog att vi hade fått bestämda platser.

’’Fuck, har vi bestämda platser som i dagis’’ Sa Niklas med en suck och tog min hand.

’’Äsch, det kommer gå bra.’’ Säger jag och vi börjar leta efter våra platser. Efter ett tag så hittade jag min

 plats vid ett lite mindre bord. Där satt även en kille i kanske 20års åldern och en vuxen kvinna men det var

ändå två platser kvar som jag inte kunde se vilka som skulle sitta där. Jag vände mig om mot Niklas och gav

honom en kyss innan han gick iväg och jag satte mig ner.

’’Hej. Vanessa’’ Sa jag och de andra två nickade.

’’Oscar’’ Sa killen.

’’Maria’’ Sa kvinnan som hade blont hår. Efter en stund så kom det en man som satte sig ned vid bordet och

efter kom Justin och satte sig.

’’Hej.’’ Säger han och tittar på mig.

’’Hej’’ Säger jag.

En stund senare säger en kvinna att man få
börja hämta det man vill ha och alla reser på sig och det bildas en lång kö.  Jag hämtar det jag vill ha och

går sedan och sätter mig vid bordet igen där nu bara Justin sitter.

’’Du, Justin… Förlåt för det som hände tidigare.’’ Sa jag och mötte hans blick.

’’Det är lugnt’’ Säger han och tittar ner i sin tallrik.

’’Har du lust att hitta på nått nån dag’’ Frågar jag nervöst och han tittar upp på mig igen.

’’Visst’’ Säger han och ler mot mig. Dom andra kommer till bordet och sedan börjar vi alla prata med varandra. Justin berättar om sin karriär och jag själv säger inte så mycket utan sitter bara och lyssnar på vad dom

andra säger.

Nu var det dags för att åka hem. Jag, mamma och Niklas hade sagt hej då till alla och nu satt vi i bilen.

Mamma körde hem Niklas och sedan åkte vi hem. Hon parkerade på uppfarten som vanligt och sedan gick vi in.

’’Vad kul att Justin ska stanna här ett tag’’ Säger mamma när hon går in i köket.

’’Jaa.’’ Säger jag och börjar gå upp för trappan och in till mitt rum. Jag slänger mig på sängen och drar

upp mobilen från fickan och går in på twitter.

’’3 weeks with my friends and family :)’’

Hade Justin skrivit på sin twitter.

’’Today I meet one of my best friends! I can’t wait to see you again JB :)’’ Skrev jag på min egen och

skickade sedan ett sms till Justin där jag skrev: ’’Hej! Kan vi hitta på något imorgon? Kram’’.

Efter några sekunder fick jag svar av honom. ’’Visst! Men ska på en intervju klockan två
men kan vi ses efter det? Kram’’ Stod det. Jag tryckte på svara och knappade in: ’’Visst det är lugnt. V

i ses imorgon! Kram’’ Skrev jag och la sedan mobilen på nattduksbordet och efter en kort stund somna jag.

____________________________________________________________________________________________

Färdig med kapitel 2 nu! Hoppas ni gillade och som sagt så kommer det bli bättre när jag kommit in i

novellen lite! :) Kapitel 3 kommer i alla fall komma upp ikväll! :)

Justin's perspektiv:

Jag såg hur det blev allt mer skog ju längre in vi körde med bilen. Jag drog upp mobilen ur bakfickan

 och tittade om jag hade fått nått sms av Vanessa men det hade jag inte. Varför varar hon aldrig?
Mamma svängde in vid några röda hus och vid en kyrka där jag antog att begravningen skulle hållas.

Egentligen kände jag inte han som dött utan det var en av mammas kompisar men hon ville att jag

skulle följa med ändå och dessutom kommer jag ju närmare Vanessa. Mamma parkerade bilen på en

parkering och jag klev ut ur bilen och smällde igen bildörren efter mig. Det var en massa folk som

samlats längre bort, kanske runt 80 stycken men jag kunde inte se Vanessa någonstans. Det var

längesen jag träffade Vanessa sist, eftersom jag är känd så träffar jag inte mina vänner så ofta som

jag egentligen vill.

’’Kom.’’ Säger mamma när hon klivit ut bilen. Vi börjar gå mot folkmassan och när vi kommer dit hälsar

vi på några som jag inte alls vet vilka det är.

’’Justin’’ Säger jag och skakar en kvinnas hand.

’’Maria. Jag har en dotter i din ålder.’’ Säger Maria och tittar sig omkring.

’’Där är hon.’’ Säger hon sedan och pekar på
en tjej med blont hår längre bort. Det var alltså inte Vanessa.

’’Fin tjej.’’ Säger jag bara och gör till ett leende.

Efter en stund svänger en bil in på parkeringen och ut ur den kommer Vanessa. Med snabba steg

börjar jag gå mot henne men jag stannar snabbt upp när jag ser en kille hoppa ut ur bilen och sedan

tar hennes hand och ger henne en snabb puss på munnen. Hade hon pojkvän? Nu vänder hon sig om åt

mitt håll och jag ser att hon får syn på mig. Ett leende lyser upp hennes ansikte och hon vinkar åt mig.

Dom går fram till mig och när dom är framme ger Vanessa mig en snabb kram.

’’Justin det här är Niklas, min kille’’ Säger hon och tittar på mig.

’’Hej’’ Säger jag bara och skakar Niklas hand. Även fast jag inte alls visste vem Niklas var så var det

 någonting med honom som inte kändes rätt. Han såg ut som en sån kille som inte hade långvariga
förhållanden och dessutom var han tillsammans med tjejen som jag tyckte om vilket inte gjorde saken

bättre.

’’Så du är alltså Justin Bäver, alla tjejernas dröm men ändå har du inte nån tjej’’ Säger Niklas och flinar

åt mig.

’’Sluta…’’ Säger Vanessa snabbt till Niklas och tittar på honom.

’’Det gör inget. Folk som är avundsjuka brukar
säga så men jag ska nog ta att leta upp mamma, hon ville mig något.’’ Säger jag
bara och vänder mig om och går därifrån. Han gjorde mig verkligen irriterad.

’’Varför gjorde du så, han är bara min vän’’ Hör jag Vanessa säga till Niklas bakom mig.

Hon uttalade ordet ’’bara’’ mycket tydligare en dom andra. Jag visste redan själv att det aldrig

 skulle funka med oss på grund av kändisskapet. Vi är bara vänner och jag antar att det kommer vara så
ett tag till. Men jag har 3 veckor på mig. Mycket kan hända

____________________________________________________________________________________________

Det var första kapitlet! Jätte tråkigt, I know. Men så är det ju alltid i början! Hoppas ni fortsätter

att läsa iallafall för jag lovar att det kommer bli MYCKET bättre när jag kommit in i det lite :)