Justin's perspektiv:

Jag såg hur det blev allt mer skog ju längre in vi körde med bilen. Jag drog upp mobilen ur bakfickan

 och tittade om jag hade fått nått sms av Vanessa men det hade jag inte. Varför varar hon aldrig?
Mamma svängde in vid några röda hus och vid en kyrka där jag antog att begravningen skulle hållas.

Egentligen kände jag inte han som dött utan det var en av mammas kompisar men hon ville att jag

skulle följa med ändå och dessutom kommer jag ju närmare Vanessa. Mamma parkerade bilen på en

parkering och jag klev ut ur bilen och smällde igen bildörren efter mig. Det var en massa folk som

samlats längre bort, kanske runt 80 stycken men jag kunde inte se Vanessa någonstans. Det var

längesen jag träffade Vanessa sist, eftersom jag är känd så träffar jag inte mina vänner så ofta som

jag egentligen vill.

’’Kom.’’ Säger mamma när hon klivit ut bilen. Vi börjar gå mot folkmassan och när vi kommer dit hälsar

vi på några som jag inte alls vet vilka det är.

’’Justin’’ Säger jag och skakar en kvinnas hand.

’’Maria. Jag har en dotter i din ålder.’’ Säger Maria och tittar sig omkring.

’’Där är hon.’’ Säger hon sedan och pekar på
en tjej med blont hår längre bort. Det var alltså inte Vanessa.

’’Fin tjej.’’ Säger jag bara och gör till ett leende.

Efter en stund svänger en bil in på parkeringen och ut ur den kommer Vanessa. Med snabba steg

börjar jag gå mot henne men jag stannar snabbt upp när jag ser en kille hoppa ut ur bilen och sedan

tar hennes hand och ger henne en snabb puss på munnen. Hade hon pojkvän? Nu vänder hon sig om åt

mitt håll och jag ser att hon får syn på mig. Ett leende lyser upp hennes ansikte och hon vinkar åt mig.

Dom går fram till mig och när dom är framme ger Vanessa mig en snabb kram.

’’Justin det här är Niklas, min kille’’ Säger hon och tittar på mig.

’’Hej’’ Säger jag bara och skakar Niklas hand. Även fast jag inte alls visste vem Niklas var så var det

 någonting med honom som inte kändes rätt. Han såg ut som en sån kille som inte hade långvariga
förhållanden och dessutom var han tillsammans med tjejen som jag tyckte om vilket inte gjorde saken

bättre.

’’Så du är alltså Justin Bäver, alla tjejernas dröm men ändå har du inte nån tjej’’ Säger Niklas och flinar

åt mig.

’’Sluta…’’ Säger Vanessa snabbt till Niklas och tittar på honom.

’’Det gör inget. Folk som är avundsjuka brukar
säga så men jag ska nog ta att leta upp mamma, hon ville mig något.’’ Säger jag
bara och vänder mig om och går därifrån. Han gjorde mig verkligen irriterad.

’’Varför gjorde du så, han är bara min vän’’ Hör jag Vanessa säga till Niklas bakom mig.

Hon uttalade ordet ’’bara’’ mycket tydligare en dom andra. Jag visste redan själv att det aldrig

 skulle funka med oss på grund av kändisskapet. Vi är bara vänner och jag antar att det kommer vara så
ett tag till. Men jag har 3 veckor på mig. Mycket kan hända

____________________________________________________________________________________________

Det var första kapitlet! Jätte tråkigt, I know. Men så är det ju alltid i början! Hoppas ni fortsätter

att läsa iallafall för jag lovar att det kommer bli MYCKET bättre när jag kommit in i det lite :)

 

Sarah

28 maj 2012 23:48

Jätte bra! Längtar tills nästa kommer ut! :D

 

Sanna

29 maj 2012 00:07

Skitbra! När kommer nästa del? :D

 

Olivia

29 maj 2012 11:34

Jätte bra skrivet! MERRRAAA! <3333

http://oliviasbloggommode.bloggplatsen.se

 

Candis

29 maj 2012 14:20

MERA!

 

Diana

29 maj 2012 16:30

Bra! Längtar tills nästa del otroligt mycket.

 

Cicci - SGN Ägare

29 maj 2012 16:51

Det var jätte bra men du borde skriva längre! :D

http://selenagomeznew.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vanessas perspektiv:   Nästa morgon vaknade jag runt elva vilket är rätt tidigt. Jag brukar kunna sova hur länge som helst. Jag tog min mobil på nattduksbordet och tittade om jag hade fått nått sms av någon vilket jag inte hade. Jag reste ...

Vanessa’s perspektiv:   Alla satt i kyrkan helt tysta när mannen pratade. Det ända som hördes var när folk snyftade till då och då. Jag och Niklas hade satt rätt långt fram även om jag inte visste riktigt vem det var som hade dött. E...